Vildhäst

Hon bär det tyngsta i sitt bröst. 

Av guld pulserar det i takt. 
Mot stormen går hon, gör allt i sin makt. 

Hon löper över ängar och skog, likt den starkaste vildhäst, för att omfamna vara din tröst. 

Förbi bäckar löper hon, tänker förbi sin egen törst. 
Hon lämnar dig aldrig i sticket, när du står framför stupet, känn dig aldrig övergiven. 
Om du har någon som min syster, 
Dyker hon upp allra först 

Gravitation

Ett rum med tankar utan melodi,

Gravitation med tyngdpunkt jag sjunker in i. 
Röster talar till mig, jag ser dem gå vidare, går förbi.

Sommaren snurrar fort utanför. Gör du det igen, är tiden förbi, du tynar, jag är förstörd. 

Solljus bländar, sätter min hy i eld. Jag blundar till något vackert. Jag är förlamad, blir inte berörd. 

Det finns bara här och nu, säger de, jag har inget val, bara att resa mig. Låta det skölja över mig, låta det ske