Vildhäst
Hon bär det tyngsta i sitt bröst.
Av guld pulserar det i takt.
Mot stormen går hon, gör allt i sin makt.
Hon löper över ängar och skog, likt den starkaste vildhäst, för att omfamna vara din tröst.
Förbi bäckar löper hon, tänker förbi sin egen törst.
Hon lämnar dig aldrig i sticket, när du står framför stupet, känn dig aldrig övergiven.
Om du har någon som min syster,
Dyker hon upp allra först