thelynxdiary.blogg.se

Som alla nätter i rio är det behagligt att sitta ute. Vissa nätter kan jag inte sova, och när jag vaknar är det alltid runt samma tid. Det sägs ju att kroppen har en inställd klocka men jag förstår inte riktigt hur min fungerar. Dålig tidsuppfattning är något min kropp har gemensamt med mitt sinne. 

Av alla människor vi har träffat och lärt känna här så måste jag säga att jag har förändrats. En vän här sa att rio har förändrat hans liv. Mitt med egentligen, eftersom vi hade mötet och pratade om det. 

Jag fortsätter möta mig och mina känslor som jag aldrig tidigare gjort. Det är svårt och tungt men det är värt det. Känner mig mer och mer lättad för varje dag. Vilket är en ny känsla på sitt sätt, befrielse. 

Jag föreställde mig denna resa vara mer emotionell än Indien och Californien. Det är en erfarenhet i särklass. Några vi har mött har frågat om jag är brasilianare, vilket jag tar som en stor komplimang. Här möter man vänliga ansikten, öppna och avslappnade. Hundarna som går på gatorna är stolta och bortskämda, många med kuperade svansar. 

Jag skrattar mycket här. Vi skrattar och vi lever underbart, jag är så tacksam över att vara här. Kroppen känns upptinad och mjuk, ingenting gör ont. 

Tiden har bara runnit iväg och vi kom på att vi har varit här i snart två veckor. Halva tiden av vår resa har snart gått. Jag känner mig som hemma, har rutin och befinner mig. 

Ingen av oss har blivit anmärkningsvärt sjuk eller blivit drabbad av någon olycka, (peppar peppar) 

Nu kan vi bli förstådda någorlunda med korta fraser och ord på portugisiska. Har inte köpt någon souvenir än men det kommer. 

Har däremot en tatueringtid den 20e. Carlos som äger hostelet hjälpte mig med det, artisten är en nära vän till honom. Man känner sig liksom inkluderad här. Folk frågar och är nyfikna. 

Jag har en fin bränna och känner mig vacker.

Många fina minnen kommer med hem från rio. 

/Rebecca