Bredvid

Jag ser en spricka i himlen, det är den nyvakna gryningen,
Hon ser på mig. 

Jag sträcker mig mot dig, 
Jag har någon slags vårrus
Bakom revbenen.
Jag kan känna mig förälskad med,
vårruset i mitt bröst.

Jag vaknar med en viskning från midnatt,
Månen mot öst.
I gryningen hör jag din röst.

Någonting att ha på sitt staffli, 
Du finns på min näthinna
Ett fotografi.

Kanske är jag lik kalabalik,
Sånt kan man tänka,
När man vill känna sig unik.

Jag vaknar upp med vårruset
Jag känner värme jag känner en törst.
Jag kan känna av natten,
Förflutet något förfruset,
Hon kan vara mig en tröst. 

En knopp i en betongvägg,
Genom sprucket glas,
Min glaskula till själ,
Vaknas till liv, 
När hon dyker upp

Bredvid