Storebror

Min bror klappade våra kinder som barn. Tänkte här är mina systrar, 
tänkte för sig själv i tystnad. 
Han säger att vi ser precis ut som förr, vemod och kärlek, 
vad vi förr trodde att livet inte var en barnlek. 
Vi kanske har samma skratt, samma ansiktsdrag. 
Gener och DNA vi bär på samma anlag. 
Var har vi våra rötter, våra släktträd. 
Grenarna sträcker sig över världens alla hörn. Familjeband kan vara smärtsamt, 
rosenrött med en törn. 
Tid kanske glider oss isär, vi är vuxna nu men 
vuxit ur vår misär.
 Du tog hand om oss när ingen annan fanns där. 
Storebror du har ett hjärta av guld, 
jag hoppas innerligt att du inte bär på en osynlig skuld. 
Storebror vad vi kickade boll när jag var barn, 
När jag var liten, naiv ochförsökte ta stora kliv med stora frågande ögon. 
Storebror du var någon jag alltid såg framemot att träffa. 
Storebror som alltid får en att skratta, tills magen krampa tills man kikna. 
Storebror du finns ett samtal bort, en tågresa ifrån oss,
 visiten kan vara lång eller kort. 
Jag förvandlas alltid till den lilla lillasystern jag en gång var. 
Du ser till att hon inom mig alltid finns kvar. 
När vi tillslut möts upp, 
mina minnen kommer ikapp, 
Jag drunknar alltid i din famn. 

Rebecca


Kommentera här: