Havets vals
På havets botten med själar från bortglömt mörker.
Där sover Titanic och deras offer.
Vi dricker den äldsta flaskan champagne, med strömmen och trycket vi har ingen chans, valar och deras dialekter, pärlor i snäckor och jag drömmer om vad som finns där mer, dansa på havets botten, havets dans.
Vandra med röster från drunkna dykare, de ville längre de ville djupare.
Klippor och löften lurar ner dig, vilka pärlor finns där, vilka skatter från resor över Atlanten, brutet löfte havet förrådde oss, övergiven på stränder, girighet till sista slanten.
Piraterna som lät dig slukas från skeppet och dess bränder.
Jag drömmer om pärlor och löften som förrådde mig, jag drömmer om hur havet är som mardrömmen inom mig, hur kommer det sig,
Att vatten under broar vi kan rädda oss själva,
Pärlor runt min hals och havsbottens vals.
Vem vågar man släppa in närmre i sitt liv,
Hur långt måste jag vandra, med hur stora kliv.
Ett bortglömt mörker men jag bär mina pärlor runt min hals.
När du klev ut så fortsätter jag, ensam med min bottenlösa vals
Rebecca