Shantaram

Det är så lätt att klaga när man inte har något bättre för sig i tankarna. Nu när björkarna har slagit ut och körsbärsträden sprider sin lukt i området och en o annan humla surrar runt en, då undrar man hur det är möjligt att orka vara så bitter en hel vinter. Det är tur att man kan förlåta sig själv lite för det. 

Utanför oss fortsätter en hängiven skata bygga sitt bo till sig själv och idag, en regnig dag som denna, unnar jag mig att rensa huvudet och bara ligga i soffan och läsa en av mina böcker om Indien- Shantaram.

Boken utspelar sig i Bombay, nuvarande Mumbai, och baserar sig på verkliga händelser. Att läsa den på engelska, vilket är originalspråket, är väldigt behagligt eftersom författaren som skriver om sitt äventyr där nere, gör det helt fantastiskt. Översättningen skulle inte ge boken rättvisa.

Ja, och vad är inte denna människa som flytt från ett australienskt fängelse och bor i exil i mullriga Bombay med om? Man ser en ganska tung och kriminell sida av staden i boken, t.ex människohandel, slummen, smuggling och en o annan drogaffär. Samtidigt skildrar han medmänsklighet och kärleken som ibland går i förklädnad som överlevnadsinstinkt på ett väldigt poetiskt sätt.

Förutom att jag läser boken för mitt intresse över resan vi ska göra så rekommenderar jag starkt att läsa den! Den skakar om ens värderingar och man lär sig mycket om hur det är för människor i världen som dagligen kämpar för sin överlevnad.

En grej jag lärde mig ur boken var att Indier faktiskt skakar sådär halvdant på huvudet, som en sån Jesus-leksak man klistrar fast i bilen med jättehuvud ni vet? Beroende på sammanhang betyder det olika saker men gör man så mot en främling så betyder det bl.a att du menar väl och har goda avsikter.

Ps. Snart köper vi flygbiljetter. WIHO! D.s

Kommentarer:

1 Farsan Baloo:

Alla bör känna faktiskt få reda på att det var Farsan som rekommenderade boken! :)

Kommentera här: