Hamn

Blommor i mitt hår och svalt tillräckligt med tårar. 

Blåser bort i vinden och solen värmer lätt om kinden. 
Himlen gjort av kristall och jag väntar på att vakna, 
som av en gammal vana, sträcker sig som katten. 
Jag dricker mitt kaffe kanske slarvar med vatten. 
Du vet vart jag finns och jag finns här. 
Möt mig så möter jag dig. Det finns så mycket kvar att känna och se. Släpp tårar sen skratta och le. 
Även du har många namn, det finns tid och utrymme att öppna upp sin famn. 
Vi som bor vid kusten, vi vet var vi har vår hamn.
 
Bex 

Kommentera här: