Gravitation

Ett rum med tankar utan melodi,

Gravitation med tyngdpunkt jag sjunker in i. 
Röster talar till mig, jag ser dem gå vidare, går förbi.

Sommaren snurrar fort utanför. Gör du det igen, är tiden förbi, du tynar, jag är förstörd. 

Solljus bländar, sätter min hy i eld. Jag blundar till något vackert. Jag är förlamad, blir inte berörd. 

Det finns bara här och nu, säger de, jag har inget val, bara att resa mig. Låta det skölja över mig, låta det ske

Kommentarer:

1 Pappa:

Edvard Munch lär ha sagt att "Jag tror inte på den konst som inte har tvingats fram av människans behov av att öppna sitt hjärta. All konst, litteratur som musik, måste frambringas med ens hjärteblod. Konsten är ens hjärteblod." Jag tror också att den konst som är uppriktig och sann , hämtad från ens hjärteblod för att använda Munchs liknelse, kan fungera som en väg till läkande och accepterande för sin upphovsman. Och vem vet, kanske också för läsaren och betraktaren?

Kommentera här: