rum

Du är dig inte lik, hörde jag röster i mig viska. 
Rummen var tomma och 
i mitt huvud ändå,
ren kalabalik.

Kan vi skippa vad gör du nuförtiden, jag älskade när jag kände mig överdriven sen trycker jag in tanken att jag måste sluta känna mig övergiven,

 när man ägnar sig själv så mycket uppmärksamhet, ja listan var lång på tips ,på hur jag ska klara av att hantera min verklighet, 

jag minns den där hungern jag hade som barnsben, min syster sa, Du, du var långa flätor, åt bara rostbröd o hade dina gröna klotrunda ögon, 

kanske allt inte är så annorlunda, kanske lite någorlunda äldre, livet blir ju bra inte sämre, en gång klättrade jag över stängsel men inte längre. 

Jag kanske vågar läsa upp något, något jag inte brände, 
jag var så förälskad i dina detaljer, 
du sa åh dina ögon som smaragder
Sen vände du om, slog igen dörren. 

Kanske man skulle dra en lina, jag hann ju aldrig med Argentina ska man supa, kanske djupdyka 
åh sin frihet fira, 

Rum stod så tomma och jag ville berätta kanske dolde ord under min tunga, 
viska lyssna och blunda, 

ska jag förutspå din framtid, 
vi kanske aldrig riktigt kommer ha tid, att säga allt vi vill och menar, 

kommer jag fastna i rum, 
kommer jag någonsin känna samma beat, jag kring dig en gång kände, 
fastfrusen eller ren kalabalik, 
jag kommer kanske aldrig 
Bli mig själv lik 

Kommentera här: